“Major Uncertainty about HIV in Courts – The Prosecutor must act”
Open letter to the Prosecutor General Anders Perklev:
The organizations Hiv-Sweden, RFSL and RFSU call for guidelines for prosecutors for prosecutions against people living with HIV who are at risk of transmitting the virus via sexual contacts.
Signatory organizations promote the development of HIV in Sweden, how people living with HIV perceive their situation, the way in which case law looks and the medical successes in the field. Since 2013, the knowledge base “Infectiousness in Treated HIV Infection” has been developed by the Public Health Authority and the Reference Group for AntiViral Therapy (RAV), which shows that there is a negligible risk of HIV transmission during well-treated treatment.
Since 2016, there is also a document written by medical experts in which the disability rate in HIV is reduced from 40-60% to 0-10%.
These documents should have a major impact on the prosecution of persons, for whom crimes are prosecuted, how damages for a possible transfer should be measured and how seriously the chronic disease HIV should be considered.
RFSU, RFSL and Hiv-Sweden can say that there is great uncertainty in courts and justice in general how to handle the progress made in the medical field regarding HIV. There is no precedent since the knowledge base came and, as the Prosecutor is aware, no trial was given in the Supreme Court for Case B 2152-13, the Court of Appeal over Skåne and Blekinge, in which a person living with HIV and had a so-called well-treated treatment was released from criminal liability.
Signatory organizations welcome the Court of Appeal’s judgment, which clearly takes into account medical success, contagiousness and other facts in the case. Unfortunately, the Supreme Court (in connection with the grant of a review) did not refer to the decision NJA 2004 p. 176, which means that the judgment of the Court of First Instance can not be regarded as prejudicial.
Signatory organizations find it deeply unfortunate that the Supreme Court did not test the case partly referring to precedents no longer based on current knowledge. This means that the legal situation is unchanged and unclear, which creates legal uncertainty for people living with HIV.
Regrettably, we can say that the courts have begun to take care of the medical successes that have been made since 2004, and in the days a new intelligence judgment in which a man living with HIV and standing on a well-treated treatment is released from criminal liability (see Day’s Juridics 2016- 05-31 ). We hope that Objective B 212-15 from Uppsala District Court will proceed in the judicial system and create a new practice in this area.
The judgment states that the risk of HIV transmission to unprotected intercourse is so small in case of well-being treatment that one can not reasonably expect the effect of transfer and thus does not fulfill the objective crimes for the development of danger to another.
Even though the profession assesses the risk of HIV transmission to be neglected in well-preserved HIV even in unprotected intercourse, prosecutors continue to famble as to which acts will lead to prosecutions and which crimes are prosecuted. For example, some prosecutors choose to prosecute people living with HIV, with well-treated treatment, without the intention of transmitting HIV and there was no transfer for attempted abuse, which is neither reasonable nor correct.
RFSU, RFSL and HIV-Sweden want guidelines from the RA to the prosecutor who takes into account the major medical achievements and the knowledge base available to create a fairness in how the judicial system manages this already vulnerable group of people living in our society HIV.
—————————————————————————-
“Stor osäkerhet om HIV hos domstolar och rättsväsende – riksåklagaren måste agera“
Öppet brev till riksåklagaren Anders Perklev:
Organisationerna Hiv-Sverige, RFSL och RFSU efterlyser riktlinjer för åklagare avseende åtal mot personer som lever med hiv och som riskerar att överföra viruset via sexuella kontakter.
Undertecknande organisationer följer utvecklingen noga avseende hiv i Sverige, hur personer som lever med hiv uppfattar sin situation, hur rättspraxis ser ut och de medicinska framgångar som görs på området. Sedan år 2013 finns kunskapsunderlaget “Smittsamhet vid behandlad hivinfektion” framtaget av Folkhälsomyndigheten och Referensgruppen för AntiViral terapi (RAV), i vilket det framgår att det föreligger försumbar risk för överföring av hiv vid välinställd behandling.
Sedan år 2016 finns det även ett dokument skrivet av medicinska experter i vilket invaliditetsgraden vid hiv sänks från tidigare 40-60 % ned till 0-10 %.
Dessa dokument borde få stor inverkan på när personer åtalas, för vilka brott personer åtalas, hur skadestånd vid en eventuell överföring bör mätas och hur allvarlig den kroniska sjukdomen hiv skall betraktas vara.
RFSU, RFSL och Hiv-Sverige kan konstatera att det råder stor osäkerhet i domstolar och rättsväsendet i övrigt hur de ska hantera de framsteg som görs på det medicinska området gällande hiv. Det saknas prejudikat sedan kunskapsunderlaget kom, och som riksåklagaren väl känner till gavs inte prövningstillstånd i högsta domstolen för mål B 2152-13, Hovrätten över Skåne och Blekinge, i vilket en person som lever med hiv och hade en så kallad välinställd behandling friades från straffansvar.
Undertecknande organisationer välkomnar hovrättens dom, som tydligt tar hänsyn till medicinska framgångar, smittsamhetsdokumentet och fakta i övrigt i målet. Dessvärre hänvisade Högsta domstolen (i samband med att prövningstillstånd inte gavs) till avgörandet NJA 2004 s. 176 vilket innebär att hovrättens dom inte kan anses vara prejudicerande.
Undertecknande organisationer finner det djupt olyckligt att Högsta domstolen dels inte prövade målet dels hänvisade till prejudikat som inte längre baserar sig på aktuell kunskap. Detta innebär att rättsläget är oförändrat och otydligt, vilket skapar en rättsosäkerhet för personer som lever med hiv.
Glädjande nog kan vi konstatera att domstolarna ändock har börjat ta till sig av de medicinska framgångar som gjorts sedan 2004 och i dagarna kom en ny underrättsdom i vilken en man som lever med hiv och står på välinställd behandling frias från straffansvar (se Dagens Juridik 2016-05-31) . Vi hoppas att mål B 212-15 från Uppsala tingsrätt skall gå vidare inom rättsväsendet och skapa en ny praxis på området.
I domen konstateras att risken för överföring av hiv vid oskyddade samlag är så pass liten vid välinställd behandling att man inte rimligen kan förvänta sig effekten att överföring sker, och att det därmed inte uppfyller de objektiva brottsförutsättningarna för framkallande av fara för annan.
Trots att professionen bedömer risken för överföring av hiv vara försumbar vid välinställd hiv även vid oskyddade samlag fortsätter åklagare att famla när det gäller vilka gärningar som skall leda till åtal och vilka brott som åtalas för. Vissa åklagare väljer till exempel att åtala personer som lever med hiv, med välinställd behandling, utan uppsåt att överföra hiv och där ingen överföring skett för försök till misshandel vilket varken är rimligt eller korrekt.
RFSU, RFSL och Hiv-Sverige önskar riktlinjer från RÅ till landets åklagare som tar hänsyn till de stora medicinska framgångar som gjorts och det kunskapsunderlag som finns, för att skapa en rimlighet i hur rättsväsendet hanterar denna redan utsatta grupp personer i vårt samhälle som lever med hiv.
